ÅBY  den 27 januari 2004

Komplettering till överklagande av Länsstyrelsens beslut, 2003-12-03 Mål 535-9620-01

Bakgrund till konflikten mellan Klas Adsell ./. och Norrköpings kommun, med en mycket liten men militant klick socialdemokratiska politiker och tjänstemän, ofta benämnd ”Johnssonligan” .

Mitt överklagande innehåller mycket  som inte har med målet att göra, men som ändå kan vara intressant för en handläggare att känna till. Jag vill därför informera lite om bakgrunden till alla mål mellan mig Norrköpings kommun/Sydkraft. Många som arbetar åt Sydkraft kommer ursprungligen från Norrköpings kommun, och har skolats i den anda som råder där.  Jag redovisar fakta,  om denna lilla klick tjänstemän och politiker där en del  faktiskt begår brott, för att som det måste förstås, tillfredställa och ställa upp för gruppen. Gruppen består av både politiker och tjänstemän. Kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson (s), vägrar att utreda, miljökommunalrådet Eva Andersson (s) vägrar att utreda, kommundirektören Björn Johansson vägrar att utreda, stadsjuristen Siv Lejefors vägrar att utreda. Tidigare har kommunalrådet Jan-Olov Johnsson (s) vägrat att utreda, Jan-Erik Karlsson (s) har också vägrat att utreda, även miljödirektören Eva Lindahl har vägrat att utreda.

Alla personer som jag nämner, har inte begått brott, somliga tiger bara för att försvåra utredningar, som kan visa, att andra begått brott eller medvetet lämnat felaktig information i olika ärenden. Kommunen detaljgranskar mina skrivelser för att kontrollera att förtal inte förekommer. Trevligare hade varit en dialog! Kommunens agerande gör att andra myndigheter får ett felaktigt beslutsunderlag .  Syftet med mitt sätt att skriva är att få väljarna –allmänheten - i Norrköping att reagera, och framför allt de socialdemokratiska väljarna. Detta med en förhoppning  att vi alla ska kunna kan sätta press på de folkvalda, speciellt de som anser sig ha egna regler! Väljarna känner inte till hur det går till, i maktens korridorer, här i Norrköping, med den politiska majoritet som vi har idag. Länkarna till mina Internetsidor, är till för att var och en ska kunna ta del av hur det går till i Norrköping, och vilken brist på trovärdighet det är hos en liten, men välorganiserad grupp av Norrköpings kommuns tjänstemän, politiker och inhyrda värderingsmän.

Ord står mot ord har varit ett vanligt argumentet från kommunens tjänstemän och politiker, framförallt från f.d. kommunalrådet Jan-Olov Johnsson. När jag vill utveckla min bevisning, så flyr han och hans vapendragare. Därför redovisas min bevisning och mina ärenden på Internet! Det ska inte löna sig att göra taktiska uttalanden och sedan fly.

Här har en grupp människor i Norrköping, trotts att de varit informerade om fakta, genom lögner, osanna partsinlagor, genom att förneka vad som sagts, skriva falska intyg, sudda i undertecknade protokoll, målmedvetet utmålat mig som brottslig och klandervärd, genom uttalanden i och till radio och TV och till media genom pressmeddelanden. Jag kan inte förstå annat, än att det är gruppen runt Johnssonligan som kräver detta.

Naturligtvis har dom här personerna ,varit medvetna om att det här kalaset hade kostat mig många millioner, om jag förlorade. Vilket jag gjorde ju i andra ronden, i Vattenöverdomstolen. Jag har ändå fått ca. 1,7 millioner. Nu pågår  rond nummer 61 eller om det är 62.

Man hängde ut mig på ett snaskigt sätt i socialdemokraternas partitidning Argus, och angav mig som brottslig och klandervärd. Man förnekade alla fakta. Det blev senare mycket dyrt för Norrköpings skattebetalare. När jag sedan reste mig efter förlusten i Vattenöverdomstolen, och la fram bevis på att bygglovchefen Bengt Johansson, och bygglovhandläggaren Olov Rydberg givit klartecken till kulverteringen av Torshagsån. Jag la även fram bevisning om att f.d. chefsarkitekten Nils Ryman och kommunekologen Kaj Almqvist stått och ljugit i Vattenöverdomstolen.

Jag menar på allvar, att man kan  ställa sig frågan vad som skiljer, Saddams agerande och denna lilla välorganiserade grupp socialdemokrater i Norrköping. Jag har inget bra svar ! Fullt klart är att den tongivande socialdemokratiska kommunledningen i Norrköping, kräver att man måste ha samma inställning som gruppen, och det gäller även många chefstjänstemän. Om det begås brott i kretsen runt kommunledningen så vidtar man inga åtgärder. Har man en annan uppfattning än ”husse”, då får man stanna hemma från nämndsammanträden! Många seriösa politiker hoppar av, när socialdemokraterna bryter vallöften. Man orkar inte, och det brukar i regel vara de mest dugliga och välutbildade som inte vill ställa upp som marionetter utan avgår, det urholkar naturligtvis kompetensen hos de partier som föredrar detta sätt att agera.

Enbart Moderaterna, Vänstern och SPI i Norrköping anger klart, att både politiker och tjänstemän ska följa gällande lagar. Övriga partier tiger eller har annan åsikt!

Torshagsån benämndes tidigare, även som Björnsnäsån,

den reglerar Nedre Glottern. Torshagsån, som förbinder Nedre Glottern med Östersjön genom Bråviken! Utmed ån har man i urminnes tider tagit tillvara på vattenkraften för att alstra energi mm. till de olika industrierna utmed ån. Dricksvatten togs och tas fortfarande från Nedre Glottern. Man har vid regleringen sätt till, att praktiskt taget allt vatten tagits tillvara i vattenturbinen vid Torshag. Renat avloppsvatten på ca 25 lit/sek gick ut i ån, och kan betraktas som ett minimiflöde. Att man i praktiken inte spillt något vatten förbi turbinerna, framgår av bilagda utredningar. Turbinen vid Torshag har haft en max kapacitet på 1200 lit/sek. I regel har enbart 4 – 500 lit/sek passerat genom turbinen under arbetstid 9 – 10 timmar vardagar. Resten av tiden inklusive helger och semester har turbinen stått stilla. Att turbinen har stått helt stilla, ofta mer än 14 timmar i sträck har gjort att fördröjningen – utjämningen av flödet i kanalen - hos ”kärret” – den mycket stora dammen nedströms Torshag - , blivit ännu större, och gjort att det ofta tagit betydligt mer än 11-12  timmar innan flödet visat sig fullt ut vid Bråbo och makaronifabriken. Av detta skäl, blev det sällan eller aldrig samma  flöde vid Bråbo och makaronifabriken som vid Torshagsturbinen.  I vart fall har aldrig  kanalen vid makaronfabriken gått full sedan 1966, vilket är detsamma som ett kontinuerlig tappning från Nedre Glottern på 580 lit/sek. Frånsett problem med is bildning.

Har man vid något tillfälle behövt ta ut fulleffekt 1200 lit/sek. genom turbinen , så har det varit under mycket kort tid kanske upp till någon timma. Snittet under dagen har i regel ändå legat  vid max 4 – 500 lit./sek., i regel ännu lägre. Detta har ändå inte påverkat flödet nedströms ”kärret”, mer än att det blivit ett flöde vid Bråbo och makaronifabriken som  understigit det flöde, som passerar när Sydkraft säger sig tappa kontinuerligt, 580 lit/sek. från Glottern. Medelflödet är som bekant ca 200 lit/sek.

För denna typ av reglering har man fått vattendom av hävd, inte för något annat.

Det har i vart fall under 1900-talet varit väl känt, genom bl.a. olika utredningar, gjorda bl.a av ingenjör Stig Jacobsson, att skador uppstår redan vid en kontinuerlig drift på mindre än. 1000 lit/sek. mätt vid intaget till Torshagsån, vilket innebär ett något större flöde nedströms, bl.a vid Makaronifabriken och Bråbo, på grund av bl.a. tillrinningen till kärret..

Det är känt att det vid Makaronifabriken kunnat passera 1200 lit/sek under någon eller några timmar. Detta trotts att en jordslänt på kanalens västra sida är jordbelagd och tidigare har eroderat, när Sydkraft tappat ännu större volymer. Vid 1200 lit/sek går vattnet över den stenlagda kanten och upp på jordslänten.

Det är också känt att det idag finns betongrester på en del av jordslänten, som fått ligga kvar för att minska risken för eroderingsskador. 

Jag har ägt Kvarntorp 1:3 sedan 1968 och bott och verkat utmed Torshagsån sedan 1966. Det har aldrig tidigare varit i närheten av de flöden , som tappats de senare åren sedan Sydkraft tog över regleringen.

Historiken och de utredningar som gjorts, visar också att man använde hela vattenmagasinet i Nedre Glottern, med en variation på vattenståndet på upp till 2,9 meter. Utredningarna visar att det  viktigaste, och syftet med regleringen var att man hade vattenkraft varje arbetsdag 9-10 timmar. Något spill förbi turbinen fick inte ske. Att låta Nedre Glottern ligga på max. nivå, för att få ut en bättre effekt någon gång då och då, skulle enbart leda till, att när tillrinningen var större än förbrukningen så skulle man vara tvungen att tappa överskottet förbi turbinen. Det var således lönsammare att ha en något mindre fallhöjd som i sammanhanget var försumbar! Det måste varit underförstått i domen, eftersom det var på det sättet man reglerade. Av handlingarna framgår att regleringen har skett så att man har utnyttjat hela regleringshöjden på vattenståndet på 2,9 meter för att kunna säkerställa kraftproduktion och dricksvatten hela året, varje arbetsdag. För detta har man fått vattendom av hävd för.

Av utredningarna framgår att man både lagt sig över som under de lagliga regleringsnivåerna, för att inte spilla någon kraft direkt till kanalen.

Bekanta till mig f.d. brandchefen Nyren här i Åby samt flera elektriker från Ölanders elbyrå, bl.a Åke ”Bajdoff” Johansson, som både skötte generatorerna, kopplade till vattenturbinen, samt även reglerat Nedre Glottern har vitsordat att man reglerat på detta sätt. Under min aktiva tid hade jag i vart fall, kontakt med dessa personer flera gånger i veckan. De fanns ju dagligen inom  200 meter från min anläggning.

Verkmästare Pettersson vid Makaronifabriken har tidigare vitsordat detta sätt att reglera. Han är ca 90 år idag.

Fastigheten Kvarntorp Borgargård 1:3, förekommer i olika handlingar även som Makaronifabriken. Den ligger någon kilometer nedströms Nedre Glottern.  Halva fastigheten planlades 1964 tillsammans med ett antal flerfamiljshus med ca. 70 lägenheter på grannfastigheten som tillhörde Riksbyggen. Min mark planlades som allmänplatsmark, med en fotbollsplan, klätterställning och sandlåda, på dess västra sida.

När Riksbyggehusen var färdigbyggda, ville varken Riksbyggen eller Vägföreningen lösa in allmänplatsmarken. Orsaken var att man ansåg att det fanns tillräckligt med grönområden och lekplatser. Kommunstyrelsens ordförande Enar Wahlund (s) meddelade mig, och andra spekulanter att området numer var ointressant som allmänplatsmark. Detta var runt 1966, 2 år efter att planen kom till. Vi fick klarsignal att bygga garage mm. Det var inga problem, att bebygga det planlagda området. Bygglov erhölls på fastigheten för tung mekanisk verkstad, bilförsäljning med bilverkstad 1968. Bilförsäljningen var utomhus, med uppställning på det planlagda området för allmänplatsmark. Hårdförkromningsrörelse i fastigheten, fick även byggnadslov.

Husvagnar började försäljas 1977 som komplement till bilar och husbilar. Dåvarande bygglovchefen Strandell och bygglovingenjören Eric Jämtner gjorde en utredning 1978 som kom fram till att de delade min uppfattning, om att uppställning av husvagnar och försäljning ingick i redan givna lov. Man förklarade att uppställning av husvagnar var upplag och krävde byggnadslov, det var vi också överens om. Senare sa bygglovingenjören Olov Rydberg att ”yrkesmässig försäljning kräver bygglov” och det var ju också korrekt. Bygglovchefen Bengt Johansson sa detsamma, bl.a 1988 vid ett besök på fastigheten.

1980 brann huvudbyggnaden på 1800 kvm byggnadsyta ner. Även tubröret på ca 20 meter fram till min turbin blev förstört vid branden. Tubröret gick sedan vidare genom turbinhusets golv ner i  kanalen. Den stenlagda kanalen har och hade en bredd på ca 2 meter, höjden ca 0,5 meter. I dag 0,6 meter enligt Länsstyrelsen. Turbinhuset hade byggts direkt ovanpå den stenlagda kanalen. Kanalen var således helt överbyggd på en sträcka på en sträcka av ca 6 – 7 meter. Kanalen var således ett helt slutet utrymme. Tuben kunde alltså inte öka det totala flödet som kunde passera min anläggning, eftersom att arean i kanalen var konstant, ett antal meter nedströms turbinrörets utlopp i kanalen.. Fram till 2001 ?? fanns ett rör som gick från turbinen rakt ned i ån. Röret hade en bredd på ca 0,9 meter. När kanalen reparerades 1980 gjordes säkerhetsöppningar för att minimera de skador, som skulle följa, på kommunens aviserade volymökningar i Torshagsån. Vi visste alla 1980, att kommunen skulle göra ombyggnader för att kunna tappa mer vatten än, man gjort tidigare, och att detta krävde vattendom. Vi vet också att ombyggnader och nybyggnaderna gjordes utan vattendom.

De flesta av oss med fastigheter utmed Torshagsån, var informerade redan före 1980, att kommunen var pressad av samfälldheten, som krävde att Nedre Glottern skulle ligga på samma nivå, nära maxnivå i princip året om.

·        Vi visste också att det skulle innebära betydligt större flöden, och ombyggnader från Nedre Glottern och hela vägen ut i Bråviken, för att få plats med ökade flöden.

·        Vi visste också att kommunen behövde bygga om, för att kunna tappa de ökade mängder vatten, som krävdes för att hålla Nedre Glottern på max eller nästan maxnivå.

·        Vi visste också , att dessa arbeten krävde vattendom, bl.a. på grund av att man var tvungen att ändra på vattenförhållandena, och att det inte var uppenbart att det inte stred mot allmänna och enskilda intressen mm.

·        Vi visste också att man haft problem vid tappningar runt 1000 lit/sek nedströms i systemet tidigare, och att detta var väl känt sedan tidigare. Även att provkörningar som gjorts av kommunens konsulter varit tvungna att avbrytas, vid flöden mindre än 1000 lit/sek.

·        Sammantaget så visste vi att det ankom på kommunen, att utföra och/eller bekosta de arbeten som krävdes för de ökade flöden som utredningarna kommit fram till. Vi visste också att kommunen var skyldig att söka vattendom för de förändringar de skulle göra. När nu kommunen beslutat att ändra förutsättningarna för regleringen av Nedre Glottern.

·        Vi nedströms var således inställda på en miljökonsekvensbeskrivning med en rejäl utredning av vad våra anläggningar nedströms tålde för flöden. Det hade inte varit så svårt, om Sydkraft senare valt kommunikation istället för konfrontation.

·        Det framgår av utredningarna att kommunen var informerad om att vattendom krävdes för de föreslagna och senare verkställda förändringarna i Torshagsån

1982 ökade kommunen olagligt den tub som deras vattenexpert i bilagd utredning från 1981, påpekat behövde ändras för att få  större flöden i ån, arean ökade med närmare 60 %, från 800 mm till 1000 mm. Det var tuben alldeles uppströms Torshagsfabriken. Ingen nedströms eller tillsynsmyndighet blev informerade. Kanalen bräddades och sidorna putsades.  Syftet var att kunna öka flödet, när man nu hade beslutat att försöka ha Nedre Glottern på en fast hög nivå. Allt efter rekommendationer från kommunens utredare

Min del av ån rensades från skräp med jämna mellanrum, för att förhindra onödiga stopp i ån.

Jag hade nu fått f.d. kommunstyrelsens ordförande Enar Wahlund (s) till granne, han hade träffat en gammal postkassörska, Anna-Britta Stålbom (s). Enligt henne själv, så hade hon vassa armbågar. Min tomtgräns låg ca 2 meter från deras dörr till uteplatsen, där  ville de ta sitt, morgonkaffet . De ville inte heller se mina husvagnar, som var fler än 100 st. Det är konstigt hur gamla damer, kan få socialdemokratiska män, att glömma allt vad de tidigare lovat. Enar Wahlund (s) fick Anna-Britt Stålboms och Riksbyggeföreningens uppdrag att stoppa eller försvåra min verksamhet, genom att ifrågasätta redan givna byggnadslov. Den verksamhet han ville stoppa var den som han själv - Enar Wahlund (s) - 1966, ansåg var så viktig för bygden, så att vi fick förtur i tomtköer och andra förmåner när vi etablerade oss här.

Bygglovkontoret genom bygglovchefen Bengt Johansson, menade efter påtryckningar från olika socialdemokrater, bl.a Enar Wahlund (s) ,  att jag inte fick sprida ut husvagnarna på större ytor, än vad jag använt tidigare. Bengt Johansson menade också, att om jag utökade området så krävdes bygglov. Jag hävdade att  uppställningsområdet för husvagnar, där jag redan hade byggnadslov inte var specificerat till storlek, utan gällde hela fastigheten väster om plangränsen. Allt berodde naturligtvis på grund av påtryckningar från den pensionerade politikern Enar Wahllund (s), och hans blomma Anna-Britt Stålbom!

Jag sökte ändå utökat byggnadslov 1988 för uppställning av  husvagnar, de socialdemokratiska politikerna fick handläggaren Olof Rydberg att förhala ärendet, tills jag återkallade det 1992. Vad som står om kontakterna med Enar Wahllund (s) i akten vägrar dåvarande handläggaren Olof Rydberg att uppge! Den socialdemokratiska kommunledningen accepterar detta, i vart fall så får jag inget besked, vad som står i akten.

Socialdemokraterna i Norrköping hade under lång tid, byggt upp en maktapparat, där man värnar om gruppen och det är ytterst sällsynt, att man då, speciellt här i Norrköping kritiserar en gruppmedlem, som en gång fått eller haft en tung politisk position. Även socialdemokratiska politiker som är tunga missbrukare,  kör bil med droger i kroppen, är med i biljakter, smiter från olyckor, och använder droger på jobbet, får ha sina tunga poster kvar. Det krävs som det måste förstås, att dom avgår frivilligt!

Viktiga tjänstemannaposter tillsätts ofta på grund av partitillhörighet, i vart fall måste de vara lojala och fatta de beslut, som politikerna sagt ska tas, även om det bryter mot gällande lagar.

Får kommunledningen in en anmälan om att tjänstemännen inte följt gällande lagar så utreds det inte. Inte ens efter specificerade anmälningar. F.d. chefsarkitekten Nils Ryman uttalar sig så här om andra, som  följer lagstiftningen ”man måste våga stå emot” Han jobbar nu inom kyrkan !!!!

Kommunekologen Kaj Almqvist uttalade sig så här, när Vattendomstolen hade en annan åsikt än Kommunen. ”Jag kan inte förstå att Vattendomstolen kan lägga sig i kommunala angelägenheter!”

1992 var jag av olika skäl tvungen att vidta åtgärder på en sträcka av Torshagsån. Mycket på grund av att kommunen inte skötte sitt vattendrag som kom från Ättetorp, med golvbrunnar från olika pannrum som gick rätt ut i Torshagsån utan oljeavskiljning. Jag kontaktade en konsult, och senare Vattendomstolen för att få veta vilka bestämmelser som gällde för en kulvertering. Jag gick igenom bl.a. planfrågorna med Olof Rydberg, som redan var pressad av Enar Wahllund (s) och Anna-Britta Stålbom (s). Jag fick muntlig klarsignal från Olof Rydberg och bygglovchefen Bengt Johansson att kulvertera Torshagsån.

Kulverteringen gjordes ganska snabbt, bygglovhandläggaren Olof Rydberg var på plats under byggnationen. Biologen Arne Bengtsson m.fl kontaktade Olof Rydberg och framförde sitt missnöje över att jag lagt ån i rör. De fick svaret från Olof Rydberg att jag följt alla bestämmelser. Dåvarande kommunalrådet Gunnar Bredin (m) fick samma besked från Olof Rydberg och Bengt Johansson. Gunnar Bredin (m) informerade miljöorganisationerna om detsamma. Hela kommunledningen var informerad om mina samtal med bygglovkontoret, före kulverteringen.

Nu började den socialdemokratiska partitidningen Argus i ÅBY, att göra politik av det hela. Det var ju snart val. De fick alla fakta av mig, men menade på att jag fifflade med verkligheten, naturligtvis gjorde jag inte det.

Nu började miljödirektören Eva Lindahl, kommunekologen Kaj Almqvist att bearbeta Olof Rydberg och Bengt Johansson. Nils Ryman, Björn Lunnerdahl, Leif Sjögren, och enligt uppgift även Jan-Erik Karlsson (s) och Jan-Olov Johnsson (s), började också att engagera sig. Efter en  tid lyckades man få både Bengt Johansson och Olof Rydberg att glömma innehållet i våra samtal om kulverteringen. Det tog dock lite tid innan jag fick veta detta. Man glömde att man på olika sätt kan dokumentera även samtal, utan skriftlig dokumentation.

På Länsstyrelsens begäran, sökte jag senare vattendom i efterhand för den kulverterade sträckan. Kommunstyrelsen behövde utökad tid för att svara. Jag fick en kopia av deras inlaga. Inlagan var full med lögner som kom från Kaj Almqvist och Nils Ryman. Jag begärde ett möte med Ryman, Almqvist och Bredin, de var både skriftligt och muntligt informerade om mina samtal med bygglovkontoret.

Det var för sent att ändra i kommunens inlaga. Kommunstyrelsen hade klubbat inlagan och det fanns inte tid för ett nytt möte med kommunstyrelsen. Jag talade om för kommunalrådet Gunnar Bredin (m) vad Almqvist och Ryman var för typ av människor. Ryman blev vansinnig. Det är ju svårt att få höra sanningen.

Kommunen och jag hade ett planavtal, som gick ut på att två byggnader med ca 30 lägenheter, skulle byggas på den tidigare planlagda delen av min fastighet. Att fastigheten fick bebyggas, hade tidigare kommunstyrelsens ordförande Enar Wahllund (s) bekräftat. Norrköping kommuns starke man, dåvarande Riksbyggens VD och kommunstyrelsens ordförande, Ville Andersson (s), med kommunledningens goda minne, ville också bebygga den tidigare planlagda delen av fasigheten. Nu plötsligt så plockade Nils Ryman bort den tänkta och utlovade nybyggnationen, detta som hämnd, kanske för att jag offentliggjorde spelet bakom kulisserna. Att det var tänkt två byggnader på den planlagda delen är väl dokumenterat. Så uppträder Johnssonligan! Jag kallar det vuxendagismentalitet !!

Det här är sektion 1